Får man tacka för ullen?..
Kanhända anar de vad som ska hända?
De svåraste partierna, på magen och halsen, fick vi hjälp med. Proffsklippare sköter hela klippningen med fåret sittande.
Som tur var slapp vi amatörer ge oss i kast med ett sådant konststycke... I stället hade vi en klippstol till hjälp.
Och tur var väl det, för inte var det så lätt inte. Det viktigaste - och svåraste - var att våga använda den elektriska "rakapparaten" så nära fårets hud som möjligt, så att man fick med all ull.
In action!
Power nap?
Mys!
Efter någon timme blev det lite kallt att stå och titta på när de andra klippte. Vad är då bättre än ett riktigt blåställ ovanpå kläderna?! De nyklippta fåren verkade dock inte inse charmen..
Lite knäckebröd tackade man förstås inte nej till!
Posering vid Blå dörren på huvudbyggnaden..
Senare skulle vi få prova att karda och spinna ullen vi klippt. Vilken lycka!
Vad kul att läsa om fårklippningen och att se bilder! Fin höstig bakgrund också :-)
Å vad fint.
Ja, vi tyckte att det var dags för lite hösttema! Men blommorna åker nog fram när det blir vår igen..
Såg kul - och svårt - ut att klippa! Vilka bondmoror ni blir med all denna kunskap i bagaget sen! :-) Vem är förresten signaturen Syster Yster? Miriam, eller någon av Signes systrar? Förvirrande ifall alla vi systrar skulle ha den signaturen. :-) Puss från syster yster. ;-)
Hej syster yster! I det här fallet var det Miriam som skrev.. När vi är inloggade på bloggen kan vi se om personen som kommenterat har lämnat sin mailadress. Så visste vi t.ex. att det var Signes mamma som undertecknat med "mamsen".. Ja, det var verkligen jättekul att klippa! Och lite klurigt. Mysigt att klappa på fåren! Puss!
