Flera nyanser av rosa
Nytt år på Sätergläntan. Fortfarande ingen sol, men nog så vackert ändå.
Vi började terminen med några dagars färglära. Vi målade färgtonscirklar och lärde oss om komplementfärger. Signe experimenterar med lila och gult.
En bekant syn?... Över lovet hade klassen fått i uppgift att maskinsticka varsitt mindre plagg i vitt och terminens andra vecka tillbringade vi sedan med att försöka framställa valfri nyans att färga i. Vi hade stickat varsin sjal och valt att försöka få fram aprikos- respektive gammelrosa. Det blev en hel del provfärgning för att hitta rätt nyans.
Linda hade stickat vantar med gult mönster, som hon sedan ville få grönt. Lösningen blev att färga hela vanten blå. Térèse inspekterar proverna.
Dags att färga på riktigt. Signe mäter upp färg, baylan, ättika, natriumsulfat och vatten i rätt proportioner.
Dopp i grytan 1.
Dopp i grytan 2.
Som vanligt måste färgningen gå långsamt, så att ullen inte filtar ihop sig och färgen fäster jämt. Signe valkar sina stenlavsvantar under tiden.
Vi skulle också prova att flamfärga små prover, genom att knyta om garnhärvorna på olika ställen.
Där garnet är täckt kommer färgen inte åt, och man får vita partier.
Såhär!
På tal om färgning:
Världens finaste lilla pojksärk från Sätergläntans samlingar! Efter färgläran kunde vi förstås indentifiera komplementfärgerna blått och orangerött! Förklädeslappen är i ett tryckt bomullstyg, så kallat kattun - en vanlig detalj i Dalarnas folkdräkter.
Vackra sittdynor för hästskjutsar.
Det var dock inte alltid bättre förr; vävutbildningens ikatfärgade vävar hängde framme för oss andra att beskåda och beundra.
Hur det gick med sjalarna? Den som väntar på något gott...
Maskinstickning!
Så här rörigt såg det ut i vårt klassrum i mitten av december. Det var dags för maskinstickningskurs och det kreativa kaoset var ett faktum!
Signe bekantar sig med maskinen. Från början såg de mest ut som UFO:n, med spretande antenner och utskjutande nålar överallt. Till höger syns släden, som man för fram och tillbaka över nålarna, allteftersom stickningen växer fram.
Första provstickningen.
Många provlappar blev det...
Efter att ha provat diverse uppläggningar, avmaskingar, ökningar, minskningar och randningar, fick vi äntligen avancera till mönsterstickning! Till varje maskin hörde en uppsättning hålkort, som gav olika mönster, beroende på hur de var klippta.
Linda provade en hel radda. Rätsidan av stickningen hamnar bortvänd från den som stickar, så var man riktigt nyfiken blev det till att krypa in under bordet och titta. Annars fick man snällt vänta med att se resultatet tills man maskat av.
Vi stickade små minihattar, som fick plats bredvid höstens mössor i fönstret.
En garnkon med ullhår och hatten käckt på sned...
En garnkon med ullhår och hatten käckt på sned...
Hej vad det gick! När provlapparna var avklarade fick vi experimentera på fri hand. Tillsammans med Linda designade och stickade vi ett par klöverprydda födelsedagssockor till en av smederna.
Signe bekantade sig med en maskin för lite tjockare garn och kunde använda våra växtfärgade härvor. Så här fina vantar blev det:
Ett par färgade med stenlav, prydda med picotkant och knytband av indigo.
Och ett par indigoblå med grönt band.
Térèse klippte ett eget hålkort med gotlandsrosor.
Det blev ett par svarta vantar med röda rosor till syster i julklapp, plus ett par matchande sockor som aldrig hann fotograferas (läs: syddes ihop natten före julafton och valkades i duschen innan Kalle Anka...).
Och ett par i grått och rosa att behålla själv...
Att sticka på maskin känns nästan som ett fuskjobb; det går så otroligt fort! Å andra sidan får man lägga lite mer tid och energi på montering och efterarbete. Både sockor och vantar måste sys ihop i sidan, och gärna också valkas med vatten och såpa för finast resultat. Men nog var det värt det?
Att sticka på maskin känns nästan som ett fuskjobb; det går så otroligt fort! Å andra sidan får man lägga lite mer tid och energi på montering och efterarbete. Både sockor och vantar måste sys ihop i sidan, och gärna också valkas med vatten och såpa för finast resultat. Men nog var det värt det?
Öppet hus!
I början av december bjöd skolan in till öppet hus. Många var de som trotsade det hala väglaget och tog sig hit. Hela skolområdet hade pyntats med granris och islyktor och klassernas projekt från hösten ställdes ut.
Vi stoltserade också med egenspunna garner av ull och lin, tovade prover och olika slags bollar och fransar.
Térèse hade virkat en gran
Som skolans allra första stickningsklass kändes det förstås extra roligt att samla alla våra fina arbeten till utställningen!
Höstens allra första projekt. Signes i mitten längst fram och Térèses precis bakom den.
Spedetröjsproverna skulle förstås också vara med.
De halva minikoftorna vi stickade och sydde ihop under monteringsveckan såg riktigt dekorativa ut intill varandra.
Vi stoltserade också med egenspunna garner av ull och lin, tovade prover och olika slags bollar och fransar.
Vissa av oss var kanske mest nöjda med klassens bidrag till pepparkakstävlingen... Både elever och lärare tävlade om äran och besökarna utsåg vinnaren. Många var de begåvningar som visades upp...
Térèse hade virkat en gran
Lindas korsstygnsbroderade dörrmatta.
Signe experimenterade med kolasnören och tillverkade både en kanot och en gångbro över garnfloden.
Men vann gjorde Lina från träutbildningen, med sin Sätergläntsexpress. Nog var hon en värdig vinnare alltid...
Tofsar, bollar och kavelfransar
Under spedetröjsveckan fick vi prova på att smycka våra stickningar med pärlor, siden och sammet. Senare under hösten utökade vi pyntkunskaperna med tofsar, bollar och fransar! De så kallade kavelfransarna har varit vanliga utsmyckningar på till exempel vantar. Att tillverka dem krävde en hel del pyssel...
Först lindade vi garn runt en lagom stor linjal.
Linjalen drogs ut...
...öglorna syddes fast...
...klipptes upp...
...friserades och ångades över vattenbad för att bli riktigt täta och fina.
Så här tjusigt blev det till slut!
Vi fick också prova att göra fransar med hjälp av två stickor fastsatta i en träbit. Trixigt!
En mycket koncentrerad Térèse väver flossaband i bandgrind.
Det blev som en ryamatta i miniatyr.
Definitivt inte värt besväret... Men kul att ha provat!
Några av klassens alster, inklusive vattenångade garnbollar!
