Flera nyanser av rosa

Nytt år på Sätergläntan. Fortfarande ingen sol, men nog så vackert ändå.
Vi började terminen med några dagars färglära. Vi målade färgtonscirklar och lärde oss om komplementfärger. Signe experimenterar med lila och gult.
En bekant syn?... Över lovet hade klassen fått i uppgift att maskinsticka varsitt mindre plagg i vitt och terminens andra vecka tillbringade vi sedan med att försöka framställa valfri nyans att färga i. Vi hade stickat varsin sjal och valt att försöka få fram aprikos- respektive gammelrosa. Det blev en hel del provfärgning för att hitta rätt nyans.

Linda hade stickat vantar med gult mönster, som hon sedan ville få grönt. Lösningen blev att färga hela vanten blå. Térèse inspekterar proverna.


Dags att färga på riktigt. Signe mäter upp färg, baylan, ättika, natriumsulfat och vatten i rätt proportioner.

Dopp i grytan 1.

Dopp i grytan 2.

Som vanligt måste färgningen gå långsamt, så att ullen inte filtar ihop sig och färgen fäster jämt. Signe valkar sina stenlavsvantar under tiden.

Vi skulle också prova att flamfärga små prover, genom att knyta om garnhärvorna på olika ställen.

Där garnet är täckt kommer färgen inte åt, och man får vita partier.

Såhär!
På tal om färgning:
Världens finaste lilla pojksärk från Sätergläntans samlingar! Efter färgläran kunde vi förstås indentifiera komplementfärgerna blått och orangerött! Förklädeslappen är i ett tryckt bomullstyg, så kallat kattun - en vanlig detalj i Dalarnas folkdräkter.

Vackra sittdynor för hästskjutsar.

Det var dock inte alltid bättre förr; vävutbildningens ikatfärgade vävar hängde framme för oss andra att beskåda och beundra.

Hur det gick med sjalarna? Den som väntar på något gott...

Maskinstickning!

Så här rörigt såg det ut i vårt klassrum i mitten av december. Det var dags för maskinstickningskurs och det kreativa kaoset var ett faktum!
Signe bekantar sig med maskinen. Från början såg de mest ut som UFO:n, med spretande antenner och utskjutande nålar överallt. Till höger syns släden, som man för fram och tillbaka över nålarna, allteftersom stickningen växer fram.

Första provstickningen.

Många provlappar blev det...

Efter att ha provat diverse uppläggningar, avmaskingar, ökningar, minskningar och randningar, fick vi äntligen avancera till mönsterstickning! Till varje maskin hörde en uppsättning hålkort, som gav olika mönster, beroende på hur de var klippta.

Linda provade en hel radda. Rätsidan av stickningen hamnar bortvänd från den som stickar, så var man riktigt nyfiken blev det till att krypa in under bordet och titta. Annars fick man snällt vänta med att se resultatet tills man maskat av.

Vi stickade små minihattar, som fick plats bredvid höstens mössor i fönstret.


En garnkon med ullhår och hatten käckt på sned...

Hej vad det gick! När provlapparna var avklarade fick vi experimentera på fri hand. Tillsammans med Linda designade och stickade vi ett par klöverprydda födelsedagssockor till en av smederna.

Signe bekantade sig med en maskin för lite tjockare garn och kunde använda våra växtfärgade härvor. Så här fina vantar blev det:
Ett par färgade med stenlav, prydda med picotkant och knytband av indigo.

Och ett par indigoblå med grönt band.

Térèse klippte ett eget hålkort med gotlandsrosor.
Det blev ett par svarta vantar med röda rosor till syster i julklapp, plus ett par matchande sockor som aldrig hann fotograferas (läs: syddes ihop natten före julafton och valkades i duschen innan Kalle Anka...).
Och ett par i grått och rosa att behålla själv...

Att sticka på maskin känns nästan som ett fuskjobb; det går så otroligt fort! Å andra sidan får man lägga lite mer tid och energi på montering och efterarbete. Både sockor och vantar måste sys ihop i sidan, och gärna också valkas med vatten och såpa för finast resultat. Men nog var det värt det?

Öppet hus!

I början av december bjöd skolan in till öppet hus. Många var de som trotsade det hala väglaget och tog sig hit. Hela skolområdet hade pyntats med granris och islyktor och klassernas projekt från hösten ställdes ut.
 
                           
Som skolans allra första stickningsklass kändes det förstås extra roligt att samla alla våra fina arbeten till utställningen!
                                         
                Höstens allra första projekt. Signes i mitten längst fram och Térèses precis bakom den.

                                          
                                       Spedetröjsproverna skulle förstås också vara med.

                            
De halva minikoftorna vi stickade och sydde ihop under monteringsveckan såg riktigt dekorativa ut intill varandra.

                                         
Vi stoltserade också med egenspunna garner av ull och lin, tovade prover och olika slags bollar och fransar.
                                
Vissa av oss var kanske mest nöjda med klassens bidrag till pepparkakstävlingen... Både elever och lärare tävlade om äran och besökarna utsåg vinnaren. Många var de begåvningar som visades upp...

                                              
                                                        Térèse hade virkat en gran

                                             
                                               Lindas korsstygnsbroderade dörrmatta.

                                            
Signe experimenterade med kolasnören och tillverkade både en kanot och en gångbro över garnfloden.
                         
Men vann gjorde Lina från träutbildningen, med sin Sätergläntsexpress. Nog var hon en värdig vinnare alltid...

Tofsar, bollar och kavelfransar

Under spedetröjsveckan fick vi prova på att smycka våra stickningar med pärlor, siden och sammet. Senare under hösten utökade vi pyntkunskaperna med tofsar, bollar och fransar! De så kallade kavelfransarna har varit vanliga utsmyckningar på till exempel vantar. Att tillverka dem krävde en hel del pyssel...
                                        
                                             Först lindade vi garn runt en lagom stor linjal.

                                          
                                                                Linjalen drogs ut...


                                           
                                                            ...öglorna syddes fast...

                                            
                                                                 ...klipptes upp...

                                    
                       ...friserades och ångades över vattenbad för att bli riktigt täta och fina.

                                      
                                                   Så här tjusigt blev det till slut!

                                   
          Vi fick också prova att göra fransar med hjälp av två stickor fastsatta i en träbit. Trixigt!
                                     
                                    En mycket koncentrerad Térèse väver flossaband i bandgrind.
                                                
                                                      Det blev som en ryamatta i miniatyr.
                                               
                                         Definitivt inte värt besväret... Men kul att ha provat!
                                                    
                                    Några av klassens alster, inklusive vattenångade garnbollar!

Nystart!

Nu har det gått alldeles för lång tid sedan vi uppdaterade bloggen senast. Sist vi skrev var vi mitt upp i projektet från samlingarna, som nu är avslutat och lagt till handlingarna. Därefter följde höstlovet som vi tillbringade hemma i Uppsala.

Térèse hade virkat små figurer för att göra en barnvagsmobil till sin lilla systerdotter, som föddes 25 oktober!

När skolan drog igång igen, var det dags för monteringskurs.
Att göra det tråkiga roligt” var gästläraren Ullas ledord när hon kom för att lära oss att sy ihop stickningens olika delar på bästa sätt. Vi fick sticka en halv liten kofta var och under veckan provade vi bland annat på att sticka olika varianter av kanter, knapphål, uppläggningar, avmaskningar, ökningar och minskningar.

Ulla hade mängder av tips och trix att lära ut. Ett av hennes knep var att använda sig av en böjd, trubbig nål när hon sydde ihop plaggets stycken.

December kom och snön fortsatte att falla. Det var länge sedan vi såg solen här på berget.


Ofta skönjar vi den dock nere i dalen...


Vissa dagar är mörkare än andra...


Det blir uppe på toppen av berget man får ladda batterierna.


Bingestickning

                           
Veckan därpå, 18 oktober, ägnades åt den halländska sticktraditionen, så kallad binge av det dialektala ordet för binda, alltså sticka. Vår gästlärare hade med sig en hel buffé av mönsterstickat!

                              
På 1970-talet var den här bingekappan särskilt populär. Det stickades i det karaktäristiska bjärbomönstret, ofta i rött, vitt och blått som på bilden.

                       
                                 Bjärbomönstret i lite olika färgkombinationer

 
En dubbelmössa med tofs!

                               
Hemligheten bakom bingestickningen, eller åtminstone en teknik som underlättar, fick vi lära oss av gästläraren Kersti. Hon visade hur man håller båda mönsterfärgerna i vänster hand samtidigt och på så vis slipper besväret med ihoptrasslade trådar.

                             
                                           Vi provstickade lite mönster

                              

                      
                                                               Fint!

                       
"Skånskan sir då något ut... men Halländskan sir ut som fan"
Den halländska stickningen spred sig över landet, eftersom de fattiga halländska kvinnorna ofta försörjde sig genom att sticka på beställning. Här är en karikatyr från 1796, där den skånska kvinnan till vänster är trind och välbärgad, jämfört med den pinniga halländskan, som har stickningen i högsta hugg. 

                 
Under natten hade den första snön fallit. Så här vackert var det på morgonen när vi gick till klassrummet.

 
                                   Vi gjorde fint på Lindas bil.

               

Åhl lala!

Ullkännedomsveckan avslutades med en föreläsning om Åhls sockendräkt, härifrån insjötrakten. Den mysige fäbodkunskapsläraren Ralf visade dräktdelar ur sin egen privata samling, som innehöll en hel del.

                               
Diverse sjalar, hängslen och hättor

 
Några av alla fina hättor. Det var inte på grund av tygbrist eller sparsamhet man sydde hättorna av flera små tygbitar. I själva verket var man noga med att montera rosorna symmetriskt, med två likadana blommor mitt bak och två på var sida om huvudet.

                           
Ralf har farit gårdarna runtom Insjön och samlat dräktdelar, som glömts bort och inte värdesatts av nyare generationer. Här till höger en lös vantmudd, som Ralf inte visste vad det var förrän han hittade skinnvanten intill och såg likheten. 

                            
                                    Skärp i flerfärgsvirkning. Inte det lättaste!

 
Innan dräkten försvann helt ur vardagsgarderoben, blev det populärt att modernisera vissa delar, t.ex. med fransar på sjalarna. Vackert...

Alltid ulltid!

Måndagen 11 oktober gick vi ner i källaren igen, denna gång för att lära oss mer om ull och alla dess egenskaper och användningsområden. Här är några exempel:

         
           

                                
Vi började med att tvätta ullen i handvarmt vatten. Det går bra att använda den otvättad, men då får man förstås räkna med en del ullfett och smuts i stickningen.

                                
För att få en så jämn kvalitet som möjligt på det färdigspunna garnet, piskar man ullen med träpinnar. Ju fler "ullänglar" som flyger i luften, desto bättre.

                                   
                                              Lockar från gotlandsfår
   
Nästa steg var att karda ullen. Då jämnar man ut lockarna till fluffiga kardrullar som är lättare att spinna, antingen med handkardor...

                                   
                                                   ...eller i kardstol.

 
Dags att spinna! Jämfört med linet, som vi provspann tidigare i höst, var ullen betydligt lättare och roligare att jobba med, mycket tack vare det naturliga ullfettet som hjälper till att hålla ihop fibrerna.

                                   
Därmed inte sagt att det är enkelt... Här har Térèses tråd gått av och sländan fallit i golvet - igen!

                                  
Äntligen fick Térèse ta revansch vid spinnrocken sedan linblånekatastrofen. Nu var det till och med riktigt rofyllt..

                      
                                
I slutet av veckan fick vi prova på att tova stora ullsjok. Först skulle de delas i tunnare lager.

 
Sedan blöttes ullen med varmt vatten och såpa som gnuggades in för hand. Provbitarna rullades in i träjalusier som vi i sin tur rullade fram och tillbaka på ett bord två och två. Det var på det hela taget ett himla blötande och gnuggande och rullande. Till slut fick vi i alla fall varsin provbit på olika sorters ull att lägga till samlingarna.

                              
                                      Men vad är det som har hänt här?!

                               
                       Och vad är Signe på jakt efter ute på det stora vida havet?

                   
Ull såklart! Vi köpte ett kilo var av vår lärare och planen är att lyckas karda, spinna och sticka varsin kofta av eget garn!


En nyster till lyster!

                         
Fortsättningen av vecka 40 ägnade vi åt den skånska spedetröjan. Spede är det skånska ordet för sticka och i det här fallet rörde det sig om riktigt små stickstorlekar; vi använde storlek 1½! Tröjorna stickades med tunt garn och tunna stickor för att få ett så tätt plagg som möjligt och halsringningen samt ärmmuddarna smyckades med all möjlig grannlåt. Tröjorna var ett kvinnoplagg som bars under livstyckena, därför var de också figurnära i modellen. Eftersom det enda som syntes under livstycket var just halsringningen och slutet av ärmarna, smyckades endast dessa delar. 

                                
Av förklarliga skäl hann vi förstås inte sticka en hel tröja på några få dagar, så i stället fick vi öva oss på reliefstickning. Det är ett sätt att mönstra en enfärgad stickning genom att varva räta och aviga maskor i olika mönster. Denna teknik användes också för att skapa illusioner av sömmar i tröjornas sidor, för att efterlikna vävda tyger, som hade högre status än stickat.

                         
Ytterligare en provlapp i press. Vi fick prova att sticka fina veck, som användes som sprund i tröjans nederkant. Själva vecket syns tyvärr inte så tydligt på bilden, men man anar det i mitten...

                             
Som förberedelse inför veckan hade vi fått sticka lite större provlappar, som vi sedan använde för att prova på att göra halsdekorationer. Vi fick börja med att klippa i lapparna - HJÄLP!

                         
                    Här är vi i full gång med att vecka sidentyg runt kanten. Ett riktigt pillgöra. 

                           
                          Baksidan skulle vara lika fin och stadgades med ett bomullstyg.

                              
Ovanpå sidenkanten kunde man applicera det man själv tyckte var fint. Térèse valde band av sammet och bomull och en frivolitet som kronan på verket. Ju mer desto bättre - det skulle vara "till lyst".

                              
                                           Signes spedetröja i all sin glans! 

                               
Térèse ville gärna överta gästläraren Ingers fina tröja som hon tagit med som exempel... Kanske har man tid att sticka en egen någon gång i framtiden...

Städa, städa varje måndag åsså varje jul - det tycker vi är kul!

På måndagseftermiddagen skulle hela skolan hjälpa till att städa och förbereda inför vintern. Ved skulle huggas, rabatter rensas och rishögar eldas upp.

 
                 Och som redan har konstaterats: i blåställ blir allting roligare!

                     
                                          Vi hittade en kompis i rabatten

 
                 Blått är mitt blåställ, men blåast av allt är nog blåklint ändå...

                           
                                         Coola Linda körde motorsåg

                           
                                ... medan Signe lekte Dirty Dancing...

                           
                Det var på det hela taget en rätt ineffektiv men rolig utestädardag!


Varde inspiration!

Efter fårklippningen fortsatte veckan med modeteckning! Vi skulle låta kreativiteten flöda, bland annat med hjälp av collage, kolteckning och skraffering. Det blev två intensiva och roliga dagar!

                        
                                  Térèse framför collage och inspirationsmaterial.

                                    
                           
Jag tyckte att det var roligt att bara få klippa och klistra och samla sådant som jag tycker är fint. Mitt gemensamma tema blev överdimensionerade halsdukar, som ju passar bra nu på hösten. När vi skulle skraffera, alltså gnugga en mjuk blyerts över en mönstrad yta, hittade jag en liten näverask i elevköket och det slog mig att det faktiskt finns något som heter just näverstickning! Mitt nästa projekt ska absolut bli en stor näversjal! Jag har redan råkat köpa garnet...

                       
När vi gjorde collagen skulle vi hitta olika delar som återspeglade kropp, yta, mönster och plagg. Här är Signes samlade verk. 

                     
Jag tyckte det var roligt att skraffera fram olika mönster och kalkera av siluetter som jag sedan kombinerade. Eftersom jag vanlitgvis målar små och snirkliga mönster var steget inte långt till att måla mina siluetter och mönster med flytande tusch. Nu gäller det bara att lyckas överföra mina mönster till stickningen... 

Man måste ju ta vara på det lilla ljus som fortfarande når över bergskammen; enligt rykten når solen aldrig hit under vinterhalvåret...  

                       
Det finns en fin liten skogsväg nedanför skolan, där man ser ut över Insjön. Tyvärr var solen på fel sida om dalen..

                     
                          Det står härbren lite varstans i skogsbrynen.

    
                                                    All you need is löv!

Får man tacka för ullen?..

Äntligen skulle vi få klippa fåren som betar i hagarna kring skolan! Väl påpälsade klev vi ut i den tidiga morgonfrosten med fickorna fulla av knäckebröd, för det hade vi minsann hört att fåren tyckte om!

                   
                                Kanhända anar de vad som ska hända?

 
De svåraste partierna, på magen och halsen, fick vi hjälp med. Proffsklippare sköter hela klippningen med fåret sittande.

                      
Som tur var slapp vi amatörer ge oss i kast med ett sådant konststycke... I stället hade vi en klippstol till hjälp.

                            
Och tur var väl det, för inte var det så lätt inte. Det viktigaste - och svåraste - var att våga använda den elektriska "rakapparaten" så nära fårets hud som möjligt, så att man fick med all ull. 

                      
                                                         In action!

                               
                                                        Power nap?

 
                                                     Mys!

                
Efter någon timme blev det lite kallt att stå och titta på när de andra klippte. Vad är då bättre än ett riktigt blåställ ovanpå kläderna?! De nyklippta fåren verkade dock inte inse charmen..
                             
                         Lite knäckebröd tackade man förstås inte nej till!

     
                    Posering vid Blå dörren på huvudbyggnaden..

                    
          Senare skulle vi få prova att karda och spinna ullen vi klippt. Vilken lycka!

Färg deluxe!

Den här veckan har vi syntetfärgat! Jämfört med växtfärgningen blir det längre väntetider för mindre mängd garn, men å andra sidan slipper man betningen och en hel del annat pillgöra.

                               

Det finns två olika sorters färg beroende på vilket material man ska färga. Till ull använde vi så kallade sura färger, och reaktiva färger till lin och bomull. I syntetisk färgning är det betydligt lättare att förutsäga resultatet än det är när man växtfärgar, och därför kan man experimentera mer med nyanser och färgstyrka. 

                               

För att få fram olika nyanser kan man använda att slags pyramidsystem, med tre grundfärger som blandas i olika proportioner. 

                        
Här valde vi blått, cerise och orange som grundfärger i pyramiden och fick fram olika lilabruna toner.

                      

                          
             Alla små garnprover! Det blev en hel del färgskalor att sätta in i pärmen.

Lin on me...

Förra veckan hade vi materiallära, med fokus på lin, hampa och andra växfibrer. Efter att ha sett en pedagogisk film från 70-talet, inspelad på Sätergläntan, fick vi själva prova på de gamla teknikerna för linberedning!

                             
Förra årets elever hade skördat skolans egenodlade lin och gjort i ordning det så att vi kunde börja med beredningen direkt. Först bråkar man linet, som Signe gör på bilden. Man drar stråna genom en bråka, så att ytterskalet på stjälkarna lossnar.

                             
Nästa steg är skäktningen, då man rensar bort de sista skalresterna. Det kan göras antingen med en draga eller med en skäktkniv, som Linda använder i förgrunden.

 
Sist ska man häckla linet för att få fram de långa fibrerna, som används till finare spinning. Man drar då linet genom en platta med upp-och nervända spikar, som sitter tätare och tätare ju finare linet blir. Spillet kallas för blånor och går också att spinna av, men tråden blir inte lika tunn.

                            
Linet till vänster har bråkats och skäktats, medan det till höger är färdighäcklat och klart.

Vi fick också prova att spinna...

                               
                                               ... dels med slända

    
... dels med spinnrock. Signe kom bra överens med sin spinnrock, men från Térèses håll hördes mest mutter och svordomar. Det var inget man lärde sig på en dag, direkt.  

                              
                    Desto roligare var det att dekorera glasögonen med lintottar!

Jag ska färga hela världen lilla mamma...

                            

Så äntligen drog veckan med växtfärgning igång och glada gick vi ner i vår källare, där färglabbet är. Det blev en rolig, lång och intensiv vecka med ammoniakångor och sena kvällar.

Före själva växtfärgningen måste man tvätta och skölja garnet och sedan beta det, dvs. värma upp garnet i vatten blandat med alun i en timme för att färgen ska fastna. Det tog sin lilla tid...

                                   
Veckan innan färgningen hade vi hjälpts åt att samla mårarötter, stenlav, ljung, granris, rönn- och björklöv, som vi sedan torkade. När det var dags för färgningen kokades växterna ur och silades bort. Kvar blev avkoket, som ger garnet färg. På bilden häller Térèse ljung i en gryta inför kokningen.

                                
För att färga garn med stenlav behövs en järngryta, som gör att färgen fäster bra även utan alunbetning. Stenlaven har först torkats och smulats sönder, sedan blötts upp till en kornig smet (gegga!) och varvats med garnet i grytan. Lika lätt som att göra lasagne! 

                                 
Efter många timmar i grytan fick garnet en fin brun färg plus en massa stenlavsbitar som Signe skakade av utomhus. Garnet blev fräschare och Signe alldeles prickig.

Många svenska växter ger ofta olika gula nyanser. För att få fram röda toner använde vi pulveriserad krapprot och krossad corchenillelus. För att färgen ska fästa jämnt drar man garnet på pinnar genom badet, innan det värms i en timme.
  

                               
Térèse provade även att färga en bit av sitt hår, men hon orkade inte stå kvar i en timme så det blev inte så mycket av det...

För att få blå nyanser använde vi syntetisk indigo:
   
När man lyfter upp garnet ur badet, reagerar färgen med luften och går från grönt till blått på några sekunder.

                  Efter veckan hade vi ett finfint resultat med garner i alla regnbågens färger. Här är ett urval:
                         

                                
Det blev tid att dela upp garnhärvorna mellan oss i gruppen och stämningen blev genast något hetsig. Men alla verkade bli nöjda i slutändan - särskilt Linda på bilden...

                    Så här roligt kan man ha det när man växtfärgar:
  
Signe med stenlavsskägg.

                        
                                                                 Nystrar!

Svart garn, vitt garn

Andra veckan var det äntligen dags för väsentligheterna - stickningen! Vi fick värma upp med små mönsterprover med de sju vanligaste sticksätten: rätt och avigt i rutor, flätor, flerfärgsmönster, solfjädrar, parasoller, pärl- och hålstickning. Vi använde ett norskt stick- och plädgarn som var lite svårt att komma överens med till en början, men som gjorde sig perfekt till flerfärgsstickningen. Alla rutor fuktades och spändes upp och ska senare monteras på vita papper, för att komma till sin rätt. 

    

Vår lärare Eva är också helt ny på skolan och hade inte hunnit göra i ordning klassrummet som hon ville ha det, så medan vi stickade flängde hon runt och gjorde fint och skrev önskelistor till vaktmästarna med saker vi kan tänkas behöva. Här är en av bilderna hon har satt upp:

                     
                                                En perfekt värld!

Senare i veckan var det dags för en uppgift i färg- och formlära. Med vita papper och figurer i svart kartong skulle vi skapa ett antal egna mönster. Roligt, svårt och ett väldigt pillgöra! Skolans styrelse kom inklampande mitt under en pyssellektion och någon fällde kommentaren "tänk att få sitta och göra sånt här hela dagarna!". I stunden, med idétorka, kartongbitskaos och lim på fel ställen, blev vi mest frustrerade, men egentligen är vi ju väldigt lyckligt lottade... Mönsteruppgiften har inte redovisats än, så vi har några fler kreativa kvällar framför oss. Några av våra idéer:

       
          
                                                     Pyssel, pyssel!

Skolstart och acklimatisering!

Första veckan började med en mjukstart; efter måndagens inflytt började vi med glatt humör göra iordning våra nya rum. Térèse var snabb och fick upp tavlor redan andra kvällen. Så här fint blev det:

                                
Signe håller fortfarande på att känna av sitt rum och har därför inte kommit så långt med pyntet.

På Sätergläntan finns förutom stickningen 1-3 åriga linjer i smide, trä, sömnad och vävning och på onsdagen blev vi indelade i grupper med elever från alla utbildningar. I två dagar fick vi sedan prova på de olika slöjdformerna, bl.a. fick vi sy och brodera en påse och tälja varsin slynggaffel. Slynggaffeln är ett medeltida redskap som man använde för att knyta band. Nu sitter de flesta på skolan och slyngar snören dagarna i ända!



Sista skoldagen fick vi träffa vår huvudlärare och hela klassen för första gången, utom de två japanska studenterna som inte hade kommit än. Vi gick igenom höstens schema (garnfärgning, fårklippning, maskinstickning!), och fick varsin materiallåda med smått och gott som en stickerska kan behöva. Vi hann även med en rundvandring på skolområdet innan det var dags för helg. Signe åkte hem med "flyttbilen" och Térèse stannade kvar och njöt av utsikten.

                  
                                   Här är huvudbyggnaden där vi båda bor!

                 
                          Härbren som skolan har som sommarboende.

               


RSS 2.0