Det är milrök, ingenting mer

Samma vecka som växtfärgningen byggde smederna sin årliga mila. Traditionsenligt fick den ett kvinnonamn, i år blev det Karin. Kvällen innan den skulle tändas, satt vi vid en öppen eld i skogen intill milan och tittade på stjärnorna, medan folk sjöng och spelade folkmusik.

                             

På morgonen dagen efter skulle Karin så tändas. Det var ett väldans ståhej och hela skolan samlades för att titta på.

     
 
Kvällens middag severades dagen till ära vid milan - kolbullar (pannkakor med fläsk) som stektes vid elden.

                           
Resten av veckan låg milröken tät över Sätergläntan. Smederna turades om att sitta vakt, så att Karin inte skulle börja brinna och kolet förstöras. På kvällarna samlades många för att hålla dem sällskap med sång, marshmallows och stjärnskådning. Vi kunde se hela Vintergatan mellan rökmolnen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0