Nyster

Vi började terminen med några dagars färglära. Vi målade färgtonscirklar och lärde oss om komplementfärger. Signe experimenterar med lila och gult.

Dags att färga på riktigt. Signe mäter upp färg, baylan, ättika, natriumsulfat och vatten i rätt proportioner.

Vackra sittdynor för hästskjutsar.

Det var dock inte alltid bättre förr; vävutbildningens ikatfärgade vävar hängde framme för oss andra att beskåda och beundra.

Nu har det gått alldeles för lång tid sedan vi uppdaterade bloggen senast. Sist vi skrev var vi mitt upp i projektet från samlingarna, som nu är avslutat och lagt till handlingarna. Därefter följde höstlovet som vi tillbringade hemma i Uppsala.

Térèse hade virkat små figurer för att göra en barnvagsmobil till sin lilla systerdotter, som föddes 25 oktober!

När skolan drog igång igen, var det dags för monteringskurs.

”Att göra det tråkiga roligt” var gästläraren Ullas ledord när hon kom för att lära oss att sy ihop stickningens olika delar på bästa sätt. Vi fick sticka en halv liten kofta var och under veckan provade vi bland annat på att sticka olika varianter av kanter, knapphål, uppläggningar, avmaskningar, ökningar och minskningar.

Måndagen 11 oktober gick vi ner i källaren igen, denna gång för att lära oss mer om ull och alla dess egenskaper och användningsområden. Här är några exempel:

         
           

                                
Vi började med att tvätta ullen i handvarmt vatten. Det går bra att använda den otvättad, men då får man förstås räkna med en del ullfett och smuts i stickningen.

                                
För att få en så jämn kvalitet som möjligt på det färdigspunna garnet, piskar man ullen med träpinnar. Ju fler "ullänglar" som flyger i luften, desto bättre.

                                   
                                              Lockar från gotlandsfår
   
Nästa steg var att karda ullen. Då jämnar man ut lockarna till fluffiga kardrullar som är lättare att spinna, antingen med handkardor...

                                   
                                                   ...eller i kardstol.

 
Dags att spinna! Jämfört med linet, som vi provspann tidigare i höst, var ullen betydligt lättare och roligare att jobba med, mycket tack vare det naturliga ullfettet som hjälper till att hålla ihop fibrerna.

                                   
Därmed inte sagt att det är enkelt... Här har Térèses tråd gått av och sländan fallit i golvet - igen!

                                  
Äntligen fick Térèse ta revansch vid spinnrocken sedan linblånekatastrofen. Nu var det till och med riktigt rofyllt..

                      
                                
I slutet av veckan fick vi prova på att tova stora ullsjok. Först skulle de delas i tunnare lager.

 
Sedan blöttes ullen med varmt vatten och såpa som gnuggades in för hand. Provbitarna rullades in i träjalusier som vi i sin tur rullade fram och tillbaka på ett bord två och två. Det var på det hela taget ett himla blötande och gnuggande och rullande. Till slut fick vi i alla fall varsin provbit på olika sorters ull att lägga till samlingarna.

                              
                                      Men vad är det som har hänt här?!

                               
                       Och vad är Signe på jakt efter ute på det stora vida havet?

                   
Ull såklart! Vi köpte ett kilo var av vår lärare och planen är att lyckas karda, spinna och sticka varsin kofta av eget garn!

På fredagen styrde vi kosan mot Carl Larssongården i Sundborn. Det första som mötte oss var lite välbekant streetart:

 

                      
Tyvärr fick man inte fota inne i det fina huset. Det var i alla fall inspirerande att se konstnärsparets hem, fullt av Carl Larssons målningar och vackra textilier som Karin Larsson designat.

                    
                                                  "War välkommen, kära Du,
                                                   till Carl Larson och hans fru!"

                               
Carl Larsson hade avbildat alla de många barnen på olika stället i huset. Fyra av dem välkomnade oss på förstubron.

                            
Som kontrast till den nyskapande och på den tiden ganska kontroversiella Larssongården, besökte vi också Stora Hyttnäs - ett närliggande borgarhem inrett efter tidens ideal. Till skillnad från den personliga och konstnärliga inredningen som till stora delar präglats av Karin Larsson, kändes Stora Hyttnäs ganska rörigt och tråkigt med mycket prydnadsföremål utan egentligt syfte. Det mest intressanta var textilsamlingen på övervåningen. Där hittade vi en hel del fint.

             
                                     Där fanns både knyppling och frivoliteter!

                   
Enligt vår guide höll sig dåtidens damer med två par likadana finskor i olika storlekar. När det var dags för bal och man satt och väntade på att få sitt danskort ifyllt av presumtiva kavaljerer, klämde man ner fötterna i ett par alldeles för små skor, för att de skulle se så nätta ut som möjligt. När kortet väl fyllts var det fritt fram att byta till ett par skor som faktiskt passade... Crazyness!

På måndagseftermiddagen skulle hela skolan hjälpa till att städa och förbereda inför vintern. Ved skulle huggas, rabatter rensas och rishögar eldas upp.

 
                 Och som redan har konstaterats: i blåställ blir allting roligare!

                     
                                          Vi hittade en kompis i rabatten

 
                 Blått är mitt blåställ, men blåast av allt är nog blåklint ändå...

                           
                                         Coola Linda körde motorsåg

                           
                                ... medan Signe lekte Dirty Dancing...

                           
                Det var på det hela taget en rätt ineffektiv men rolig utestädardag!